Nej det här har jag egentligen inte tid med. Tre artiklar att skriva, hundra miljoner människor att intervjua och alldeles för få timmar att bota sin skrivkramp på. Varför kan det inte vara lika lätt att författa journalistiska alster som det är att babbla ur sig i bloggen? Och varför börjar jag helt plötsligt få värsta prestationsångesten när det har gått så himla bra hittills? Fattar ingenting. Det måste fattas vitaminer i mig eller nåt.

Helgen var bra men som vanligt alldeles, alldeles för kort. Kallt också i Skåne men mindre snö och framför allt fler små blommor i rabatterna! Klarade mig alldeles utmärkt på festen. Minst fyra andra wraps, lika många kuvertväskor och flera sidenband i midjan. Inget skoskav men däremot en stilettklack på foten. Det gjorde mindre ont när jag såg hur snygga pumpsen i fråga var. Vinröda vintage-drömmar i sammet. Fast visst hade jag hellre beundrat dem på avstånd. Närkontakt att smärtsamma tredje graden är inget att eftersträva.

Nu måste jag iväg och intervjua. Väl hemma måste räkningarna betalas och hundra mail som jag borde skickat igår måste gå iväg.

Och det här måste vara ett av de tråkigaste inlägg jag har skrivit. Ska bättra mig. Tummis!

Dagens bästa: Snön smälter på innergården så våren måste vara på väg.
Dagens sämsta: Hur farao kan en sönderstressad, fattig student få restskatt? Grrr!