Intervjuade precis Annika Lantz angående hennes nya medverkan i P4 när jag plötsligt slogs av hur lik hon är Ann Söderlund.  Samma ögon, samma mun, samma näsa och samma hår. Visst är det helt sjukt?

Kanske är jag helt efter men det här är iallafall dagens sjukaste nyhet för mig. Sedan ett par månader tillbaka finns nämligen Diet Coke Plus ute på den amerikanska marknaden. Skillnaden mellan vanlig light-cola och Diet Coke Plus är att den här är berikad med extra vitaminer och mineraler. Den innehåller bland annat 12 % av det dagliga behovet av B6 och B12 och 10% av zink och magnesium.

Vad hände med att ploppa en vanlig vitamintablett?

Ok, väskan är ungefär lika stor som Island och väger som en mindre blåval. Men jag tror att jag fick med mig det mesta. Hej då bloggen, vi ses om två veckor!

Ikväll har jag ett roligt uppdrag framför mig. På bara några timmar ska jag planera, stryka och lyckas få plats med packning för två veckor - helst i en liten väska som skickar signaler om att jag är en superpackare.

Jag måste packa för:

* Ett bröllop
* En veckas segling
* En vecka solsemester

Problemet är att man egentligen inte har på sig samma plagg till de tre olika tillfällena. Varma, regntäta byxor hör inte hemma i Italien. Och en prickig bikini passar sig inte på bröllop. Plus att min superpackarväska, som jag verkligen packa allting i, är pytteliten.

Har redan räknat ut att jag måste ha åtminstone fem par skor med mig. Det här blir jolly good.

Ha ha ha. Så tänker jag när det spöregnar ute och jag har en vecka kvar på jobbet. För jag är fullständigt övertygad om att Sverige, och speciellt västkusten, kommer att förvandlas till värsta Medelhavsparadiset ungefär på söndag kväll. Runt klockan 20. Väldigt nära Orust.

Dessvärre har comhem bestämt sig för att stänga av vårt bredband utan att be om lov. Så nu har jag ingenting att göra på kvällarna när regnet droppar och alla bara vill sitta inne och sura för att de har semester i eländet.

En vecka till och sen blir det äntligen semester! Segla på västkusten och, förhoppningsvis, softa i Italien. Därför känns det bara lite motigt att sitta och jobba en söndag på en helt övergiven redaktion. Men bara lite.

Tyvärr verkar inte min kropp fatta att den ser ut som 20 år. Kände mig snörvlig i går och idag, under lunchen, slog förkylningen till ordentligt. Lock för örat har jag också. Buhu, jag hatar att vara sjuk. Frågan är hur det går med sommardrinkarna jag ska på ikväll, just nu verkar det smartare att gå hem och halsa Echinagard.

Lunchade förresten med min gamla korridare Hans i en park i centrala Stockholm. Fråga mig inte vilken det var men den var fin och hade en stor, röd kyrka i mitten. Vi satt och räknade pensionärspoäng. Jag tror tyvärr att jag förlorade tävlingen genom att ha mest poäng. Sen klagade Hasse på att han jobbat så mycket på den sista tiden att han inte ens hunnit ta sig ut till Ikea för att köpa ett täcke.
- Skit i Ikea, sa jag. Täcken har de på Hemtex.
- För 150 spänn? svarade Hasse hoppfullt.
- Nja, fast de har ju rea nu, sa jag.
- Det låter som en skum butik, sa Hasse. Lite tex-mex så där.
- Äsch, svarade jag (och scorade ungefär tusen pensionärspoäng) jag har bara köpt två handdukar därinne. Med kupong.

Pensionär jag är.

Bio är också kul. Är inte ett dugg avundsjuk på alla som trängs inne på Globen för att se Justin Timberlake hålla hov. Inte alls.

Samtidigt har jag faktiskt inte tid att vara bak imorgon så det får bli en Ben & Jerrys istället. Hittade en ny variant, Fossil Fuel, vaniljglass med chokladkaksbitar och virvlar av chokladfudge blandande med dinosaurier av ren choklad. Det magiska ordet i denna blandning är givetvis choklad. Allting blir - faktiskt - bättre med lite choklad i magen.

Dessutom ska Fossil Fuel, enligt hemsidan, vara en del av Ben & Jerrys globala kampanj  "Lick Global Warming", som syftar till att minska klimatförändringarna. Genom projektet hoppas de kunna öka kännedomen om klimathotet och samla in pengar till forskning på området.

Som sagt, allt blir bättre med lite choklad i magen. Och ungefär hundra poäng på miljökontot. Jag kanske är dålig på att återvinna glas men dammit - jag äter miljövänlig glass.

Blä, hela dagen har bara varit fylld av konflikter. Först bråkade jag med en idiot på tunnelbanan och sen grälade jag med mig själv för att jag än en gång låter mina nära och kära bli lidande på grund av min eviga vardagsstress. Som om inte det var nog tillbringade jag dessutom kvällen på årsmöte med bostämman, där mycket höga och upprörda röster stundtals skallade i föreningslokalen angående stambyten och ytmätningar och gud vet allt. Fast då var jag tyst.

Plus att jag i ett någorlunda sakligt frågade en frilansuppdragsgivare (om det ens heter så), en vecka efter utsatt tid om betalning, om han hade tänkt använda sig av mina texter gratis och om han i sådana fall kunde upplysa mig om det. Varpå jag fick ett otroligt hetsigt svar att "så var arbetsmetoderna verkligen inte på hans arbetsplats". Så nu har jag säkert bränt mina broar där, och det var ju korkat.

Dessutom måste jag tampas med en helt omöjlig fotograf imorgon som ringde i förmiddags och var sur för att jag inte hade tänkt ut hur han skulle jobba. Urk.

Jag behöver en drink.

Idag har jag, efter sex års slit, faktiskt varit på min sista föreläsning som student. Den gick av stapeln på  Journalisthögskolan JMK. Föreläsning och föreläsning förresten, vi åt smörgåstårta och skålade i champagne. Nu väntar den bistra verkligheten med arbetslöshet, frilansångest och ... tja, inte vet jag.

Det känns ändå, trots allt, inte så himla motigt ändå. Har flera roliga frilansgrejer på gång och så på måndag börjar jag ju på mitt nya jobb.

Är faktiskt stolt över mig själv att jag kan kalla mig själv journalist. Minns en gång när jag var liten att vi åkte upp till Stockholm för att hälsa på släktingar. Vi pratade i bilen om att jag gärna ville bli journalist och den finaste skolan var JMK, men att där var det näst intill omöjligt att komma in. Jag kommer ihåg hur nedslagen jag kände mig och jag tänkte att där skulle jag nog aldrig lyckas sätta en fot.

Och nu sitter jag här, kanske 15 år senare (vilket inte alls gör mig gammal!) och har precis gått ut. Rätt så fantastiskt, egentligen.

Hurra hurra hurra!

Fick precis höra en rätt rolig, och hemsk, liknelse av D när jag klagade över mitt kaos och alla evighetsjobb.
- Du är precis som Tetris, sa D. Du lägger bara till nya klossar hela tiden och till sist så är det game over.

Han har onekligen en poäng, även om jag hellre hade blivit jämförd med Carrie. Lite king över situationen sådär.

Min mamma är en mycket trogen läsare av denna blogg. Hon kommenterar ofta inlägg och tycker att de är bra (hej mamma!). Ibland klagar hon över att jag inte hinner höra av mig tillräckligt mycket och att hon ofta får uppdatera sig om mitt liv via bloggen. Och ibland, när jag inte hunnit blogga på några dagar, ringer hon för att höra om jag lever.

Lever gör jag för det mesta, ofta i ett smärre kaos. Denna och nästa vecka är ett enda stort töcken av möten, deadlines och uteblivna sovmorgnar. Se bara på bilden nedan så förstår ni kanske vad jag pratar om. Notera gärna öronpropparna under datorn, som har varit en lifesaver eftersom högljudda byggnadsarbetare borrar i trapphuset. Lägg också gärna märke till nya numret av Costume, som jag hade tänkt läsa när jag får en ledig stund över. Jag är glad om det blir före midsommar.