Idag har jag, efter sex års slit, faktiskt varit på min sista föreläsning som student. Den gick av stapeln på  Journalisthögskolan JMK. Föreläsning och föreläsning förresten, vi åt smörgåstårta och skålade i champagne. Nu väntar den bistra verkligheten med arbetslöshet, frilansångest och ... tja, inte vet jag.

Det känns ändå, trots allt, inte så himla motigt ändå. Har flera roliga frilansgrejer på gång och så på måndag börjar jag ju på mitt nya jobb.

Är faktiskt stolt över mig själv att jag kan kalla mig själv journalist. Minns en gång när jag var liten att vi åkte upp till Stockholm för att hälsa på släktingar. Vi pratade i bilen om att jag gärna ville bli journalist och den finaste skolan var JMK, men att där var det näst intill omöjligt att komma in. Jag kommer ihåg hur nedslagen jag kände mig och jag tänkte att där skulle jag nog aldrig lyckas sätta en fot.

Och nu sitter jag här, kanske 15 år senare (vilket inte alls gör mig gammal!) och har precis gått ut. Rätt så fantastiskt, egentligen.

Hurra hurra hurra!