Nu är jag tillbaka. Inte för att jag vill egentligen, men ändå. Att brutalt kastas in i den svenska vardagen efter att ha levt kort, glassigt liv i Hollywood är verkligen ingen sinekur. Dessutom är jag jetlaggad, dunderförkyld (jag märkte att det var minus typ 100 utanför flygplansfönstret) och var ett tag också av med mitt bagage.

Dessutom var jag tvungen att muta mig igenom säkerhetskontrollen. Mitt anslutande flyg, som jag inte bokat själv, var planerat att lyfta mindre än 40 minuter efter att jag landat från mitt första. Dessutom avgick det från den andra terminalen. Ungefär 2 kilometer och 500 människor i passkontrollen skiljde oss ifrån varandra.
- Help me! pep jag vettskrämd till en vakt vid passkontrollen. Jag kommer att missa flyget!
- Det skulle du ha tänkt på innan! väste vakten. And I have to pay my bills.
- Ok, sa jag trögfattat. Men jag måste med mitt flyg.
- No madam, sa vakten och sträckte fram handen till mig. I. Have. To. Pay. My. Bills.

Sagt och gjort, jag fick trycka den enda 5 euro-sedel jag hade i hans hand och blev därefter ledd genom passkontrollen. Otäckt, egentligen.

Men L.A. var så klart fab. Återkommer med en fullständig rapport och bilder på mina älskade shoppingfynd.