En kändis ringde precis till redaktionen och frågade om det var möjligt att få ex av Plaza Kvinna till de goodiebags hon ska dela ut på sitt bröllop. Jag kanske är otroligt gammaldags (trots att jag är så ung!) men känns det inte lite konstigt att ge ut goodiebags på ett bröllop?

Hela grejen med goodiebags är ju att försöka locka journalister och andra att komma till den aktuella festen. Känns det inte lite trist att se till att ha en välstashad goodiebag så att gästerna verkligen kommer till bröllopet? Är hon rädd att kyrkan ska bli halvtom annars?

Mycket märkligt.

Det värsta jag vet är människor som tränger sig före i kön. Moneybrother är duktig på att tränga sig. Under modeveckan gick han före hela trappan på Berns som väntade på att få komma in på Hopes visning. Vi var kanske femtio personer i trappan. Moneybrother klampat framåt och uppåt och log åt alla för att han var Moneybrother. Och just för att han var Moneybrother så kom han undan med det.

Och då blev jag sur och ville säga till. Men eftersom han var Moneybrother kunde man ju inte visa sin sura kärringsida. Ja, jag har fått höra att jag får en sån när människor tränger sig. Och mitt "ursäkta, det är faktiskt kö här" är gällt och pinsamt.

Det var en slipsnisse som trängde sig idag på lunchen. Slugt klurade han sig in bland sina andra slipsnissekompisar och köpte en latte, som på det här specifika lunchstället tar hundra år att göra. Och jag stod och var skitsur och försökte hålla inne min sura kärringsida med min gälla och pinsamma röst. Fastän jag höll på att explodera inombords.

Vad får människor att tränga sig före? Vad är det som får dem att tro att de är viktigare än vad jag och resterande i kön är? Tänk om jag faktiskt är en superduperviktig människa? Tänk om jag har en bomb under jackan, placerad av terrorister, och så har jag bara exakt 60 sekunder på mig att få med mig lunchbageln och hinna ut innan den exploderar? Tänk om det är så.

Men så tänker de inte, slipsnissarna och alla andra gåföre-människor. BOOM!

Håller på och försöker registrera mig som frilansjournalist men fy bövelen vad krångligt det är. Registrera moms här, beräkna skatt här. Hur många varor ska du köpa och hur mycket ska säljas till EG? Jag dör. Dessutom är loggan på Företagsregistrering skitläskig. Den halvskalade apelsinen får mig att tänka på min gymnastiklärare i högstadiet som fick en mental kollaps.

En dag sprang han bara in i matsalen och såg galen ut.
- Jag är en apelsin! skrek han. Skala mig inte! Skala mig inte!

Jag känner för att flippa ut exakt likadant.

Äntligen börjar fredagen rundas av och gå över i helg. Jag är i akut behov av sovmorgon!

Ikväll blir det afterwork på Hotellet och efter det sen middag någonstans nära Stureplan. Inte för att vi är så förtjusta i att äta där, vi är snarare för lata för att ta tunnelbana eller taxi någon annanstans.

Men innan dess blir det snabb jakt på blommig sjal från Indiska. Hoppas på god jaktlycka!

Här är nånting jag aldrig trodde att jag skulle säga. Jag var sjukt missnöjd med våren igår. Jo, det är sant. Tillbaka från en skön vintervecka i franska alperna och här sjunger koltrasten och påskliljorna blommar och allt jag vill är att svischa ner för en backe till.

Serre Chevalier var helt fantastiskt. God mat, hyfsad bra snö och branta, branta backar. Här är tre saker jag har lärt mig på min resa:

* Om man är vilse på en alp ska man aldrig ta av sig skidorna. På en del ställen kan det vara så brant att man bara kan skida ner. Behåll skidorna på eller riskera en plågsam död.

* Trots att jag är 26 kan jag fortfarande gråta av rädsla när jag står i en brant backe. Men det hände bara en gång.

* Min ipod är sjukt vintage, sist jag uppdaterade med lite nya låtar var nog förra våren. Och det märktes, var nästan lättad när batteriet dog.

Hej då bloggen och den sköna våren, nu styr jag kosan mot snön i alperna. Hoppas att jag återvänder utan brutna ben men med en löjligt snygg bränna. Och med många nya, snabba skidmoves, så klart.

Imorgon bär det så av till alperna och Serre Chevalier. Hade sett fram emot en vecka i sportiga skidbacken, mil från foundations, hårfönar och plattänger. Men pojkvännen blev förskräckt när jag i förbifarten nämnde att vissa fåfängelaster skulle få stanna i Sverige.
- Vad menar du? sa han, nästan förfärad. Ska du inte ta med dig plattången? Eller fönen?
- Nej, svarade jag, jag tänkte att det vore skönt att slippa. Precis som när vi seglade i somras, du vet.
- Men, sa pojkvännen och verkade nästan rysa vid minnet. Vad ska du göra då?
- Vad då göra? ville jag veta.
- Du kommer ångra dig, sa pojkvännen och spände ögonen i mig. Du kommer att vilja ha dem där nere, det vet jag.

Häpp, att gå all natural föll tydligen inte väl ut. Frågan är om jag ska lyda eller inte.

Egentligen borde jag inte alls sitta och pyssla med html-koder eller Paint Shop Pro. Egentligen borde jag stryka, måla naglar och jaga viktiga papper på nätet. Men det är ju så otrolig mycket roligare att styla om bloggen!

Dagens bästa: Mysig lunch med D. Och nya bloggen så klart.
Dagens sämsta: Var tog våren vägen?

Hypade Jamie T är tydligen på väg till Sverige för ett kort besök. Har bara hört om killen med sin gitarr tidigare och blev grymt förvånad när jag såg bilderna på honom. Hade killen från N'Sync döpt om sig och launchat en ny karriär som cooling?

Men jag misstog mig. Jamie T och JC Chasez är bara lika som små bär. Och världsordningen är återställd.