Jag aktar mig faktiskt noga för att gå in i butiker när jag mentalt inte är på topp. Det har inte alltid varit så. En gång, när jag var glad student i Lund, gick D och jag in på H&M i jakt på strumpbyxor och hårspray. Klockan var väl runt halv tre på eftermiddagen. Solen sken. Och visst ja, det var Valborg och vi hade med de andra studenterna suttit i stadsparken och skålat i cider och öl sen ungefär klockan sju på morgonen.

Men nu skulle vi alltså in på H&M för att shoppa strumpbyxor och hårspray för att göra oss fina för kvällens stora kalas på Östgöta Nation. Och så plötsligt dök den finaste topp vi båda någonsin hade sett upp. Den hängde på ungdomsavdelningen, var i rosa chiffong och hade flera lager volanger och applicerade kristaller. Och för oss, i vårt ciderrusiga tillstånd, det vackraste på hela jorden.

- Ååååå, pep D med tindrande ögon. Titta!
- Ååååå, pep jag tillbaka, den är det finasschte jag sett.
- Jag vill ha den på feschten! sa D.
- Men då kan vi ju inte ha våra matchande tröjor, invände jag. Vi skulle ju båda ha schvart topp upptill.
- Visscht ja, sa D. Vi köper den schenare.

Istället gick vi för att betala. Jag tappade plånboken i troshögen som alltid finns vid kassorna och hade stora svårigheter att skriva under med mitt namn på kreditkortsslippen. Det slutade med ett "x".

Några dagar gick jag tillbaka och såg nåt rosa hänga på väggen. I chiffong. Med volanger och applicerade kristaller. Låter det fint?

Precis. Därför shoppar jag numera bara när jag är mentalt är på topp. Och absolut inte på Valborg.