Att leta lägenhet är ett evigt meck. De är för dyra, för små eller för fula. Idag har vi åkt tunnelbana kors och tvärs för att kika på fyra stycken. Den första låg i en hus vars fasad var täckt av läskigt klotter. Den andra hade ett otäckt badrum. Tänk dig att duscha i Medusas källare. Otäckt, eller hur? Den tredje hade  gammal skräcködle-inredning. Sammetskudar, Karl den Tolfte på väggen och keramik så långt ögat kunde nå. Den fjärde och sista hade ett egen-händigt inlagt golv som knakade. Med trettio personer roterandes runt  på 50 kvadramatmeter blev det ett evigt golvbrus.
- Knak knak, sa golvet.
- Det är en stabil förening, sa visningsvärden.
- Va? ropade spekulanterna.
- Knak knak KNAK!

Vad vi egentligen vill ha är förstås en tvåa på 60 kvadrat i Vasastan. Högt i tak, vita väggar, fräscht kök, snyggt badrum, spröjsade fönster och fungerande kakelugn. Kalaset ska helst kosta max två miljoner. Efter ett halvårs letande börjar vi förstå att det kanske inte är så lätt som det låter.

Dagens bästa: Vem visste att McFeast med fiberrikt bröd kunde vara så gott?
Dagens sämsta: Har hört rykten om att det är + 2 grader i Paris. Hur sjutton har vädergudarna tänkt sig att jag ska få fransk solbränna i det klimatet?