Kan man utnämna sig själv till modeslav och sen GLÖMMA Stella-utförsäljning nummer två? Kom på det halv 12 och då var naturligtvis toppen borta. Smet in på Hamngatan vid halv ett och där fanns en hel massa plagg kvar och  det rådde ganska lugn stämning. Funderade en mikrosekund på att köpa en till blå tröja med sidenband och dryga ut studiemedlet men insåg att jag inte vill sko mig själv på Tradera.

Min kompis D har förresten luskat ut vem som vinner årets "Top Model" - genom att gå in på norska TV3. Ni kan själva leka detektiver här. Tänker inte ge ut några spoilers men jag är förvånad. Och inte så helnöjd, om jag ska vara ärlig. Men nu kan jag iallafall göra något vettigare på onsdagar klockan 21 - som att titta på Lasermannen. Sträckläste boken i somras!

Till sist, Aftonbladet har en tävling där man kan få en krönika publicerad. Tjoho tänkte jag, vilken chans! Tyvärr får bara elever från högstadiet och gymnasiet delta och det var länge sen jag var en sån. Bä! Min första åldersdiskriminering!

En av mina absoluta favorit-bloggare får spått och spe för att hon skvallrar om det hemliga sexet i "Floorfiller". Tycker också att det är trist med tråkiga, okonstruktiva kommentarer men antar att man får ta sånt när man blir kvasi-känd på nätet.

Klickade omkring lite på bloggen och kom fram till ett inlägg som jag misstänker är från Charlotta Flinkenberg. Vill faktiskt ta tillbaka lite av det jag skrev i ett tidigare inlägg. Vi hade en diskussion på Seriösa Institutet om hur kvinnor är underrepresenterade i svensk media (både yrkesmässigt och innehållsmässigt) och det var inga roliga fakta. Läste vidare i nya Journalisten att den största gruppen arbetslösa journalister är kvinnor mellan 25-35 år som bor i Stockholms-regionen.

Vilket ju känns toppen för mig.

Har hur som helst hört rykten om att det var TV3 och inte Charlotta Flinkenberg som valde hur utformningen av "Under cover" skulle se ut. Jag tycker fortfarande att knappra-på-laptopen-a-la-Carrie-grejen är pinsam men applåderar ändå Charlotta Flinkenbergs deltagande journalistik. Ja, jag har tänkt om lite. För eftersom verkligheten ser ut som den gör för kvinnliga journalister är det bara positivt att de som är framgångsrika och duktiga syns - och då menar jag INTE Olindas special-program på TV400. För jag önskar fortfarande bort bimbo-sjukan som förökar sig i medierna.

Och det står jag för.

Råkade av en händelse få se årets troliga julklapp, Tina Nordströms nya bok, i en tidning nånstans. Jag gillar Mat-Tina, hon är alltid glad i rutan och pigg på att inte bränna vid maten. Hon är dessutom väldans en lik en kompis till mig som bor i Malmö och som också är duktig i köket. Plus att alla killar verkar gå bananas när hon syns i bild för att hon är så söt. Men jag är mer tveksam till hennes nya bok En matresa genom Sverige. Är det bara jag eller gör hon en ganska konstig min på omslaget? Det måste ju ha funnits bättre bilder. Lite...grisflin?



Men seriöst, Tina är bra. Fast jag har alltid personligen föredragit Jamie Oliver. Hans mat känns alltid godare - och därmed troligen också onyttigare. Den eviga onda cirkeln. Fastnade en kväll framför rutan tillsammans med min kompis D och trötta, hungriga och lata utropade vi "åååååh" och "aaaaah" när han lagade till vitlöksfisk och chokladmousse och kolapaj och gud vet allt. "Jag står inte ut längre!" utropade D efter ett tag. "Det här är matporr!"

Hon har en poäng. För det måste väl finnas en anledning till att han kallas för "Den nakne kocken"?

Herregud vilken hysteri! Glöm Robbie Williams, glöm Darin, glöm....tja, the Beatles. Mini-beatlen Stella McCartney slår dem allihop med hästlängder. Idag är det ingen som pratar om bränderna i Frankrike eller homofoba präster. Det är bara Stella som gäller. Och kanske framförallt: vilka kläder man fick tag i.

Med tanke på de senaste veckornas hysteri inför dagens hysteri förstod jag att det skulle bli som ett zoo på 400 H&M-butiker över hela Sverige. Valde med flit bort H&M på Hamngatan för jag ville inte hamna i den värsta frenzyn...och det gjorde jag nog inte heller av Aftonbladets bilder att döma. Tro mig, det var illa där jag var också. Kl 09.50 var kön säkert 100 meter. 09.55 kollapsade kön och alla tryckte sig mot dörrarna. Klockan 10 trodde jag att min sista stund var kommen. Trettio sekunder över tio höll jag i en small och en medium av den blåa tröjan med sidenband. Smallen passade perfekt och den medium som jag hängde tillbaka hamnade aldrig på galgen, den hängde i luften i kanske en mikrosekund innan två tjejer grabbade tag i den och började slita. För livet.

Har ont i hela kroppen efter mörbultningen men såhär i efterhand var det värt det. Behöver inte ens gå och träna idag, brände säkert 700 viktväktarpoäng därinne. Det är inte varje dag man råkar på Stella-stryk för en blå tröja med sidenband! Som för övrigt är alldeles, alldeles underbar.

Äger ingen digitalkamera men Sara har tagit några kort på sin H&M-upplevelse här. Japp, det där är min tröja också!