Bio är också kul. Är inte ett dugg avundsjuk på alla som trängs inne på Globen för att se Justin Timberlake hålla hov. Inte alls.

Samtidigt har jag faktiskt inte tid att vara bak imorgon så det får bli en Ben & Jerrys istället. Hittade en ny variant, Fossil Fuel, vaniljglass med chokladkaksbitar och virvlar av chokladfudge blandande med dinosaurier av ren choklad. Det magiska ordet i denna blandning är givetvis choklad. Allting blir - faktiskt - bättre med lite choklad i magen.

Dessutom ska Fossil Fuel, enligt hemsidan, vara en del av Ben & Jerrys globala kampanj  "Lick Global Warming", som syftar till att minska klimatförändringarna. Genom projektet hoppas de kunna öka kännedomen om klimathotet och samla in pengar till forskning på området.

Som sagt, allt blir bättre med lite choklad i magen. Och ungefär hundra poäng på miljökontot. Jag kanske är dålig på att återvinna glas men dammit - jag äter miljövänlig glass.

Blä, hela dagen har bara varit fylld av konflikter. Först bråkade jag med en idiot på tunnelbanan och sen grälade jag med mig själv för att jag än en gång låter mina nära och kära bli lidande på grund av min eviga vardagsstress. Som om inte det var nog tillbringade jag dessutom kvällen på årsmöte med bostämman, där mycket höga och upprörda röster stundtals skallade i föreningslokalen angående stambyten och ytmätningar och gud vet allt. Fast då var jag tyst.

Plus att jag i ett någorlunda sakligt frågade en frilansuppdragsgivare (om det ens heter så), en vecka efter utsatt tid om betalning, om han hade tänkt använda sig av mina texter gratis och om han i sådana fall kunde upplysa mig om det. Varpå jag fick ett otroligt hetsigt svar att "så var arbetsmetoderna verkligen inte på hans arbetsplats". Så nu har jag säkert bränt mina broar där, och det var ju korkat.

Dessutom måste jag tampas med en helt omöjlig fotograf imorgon som ringde i förmiddags och var sur för att jag inte hade tänkt ut hur han skulle jobba. Urk.

Jag behöver en drink.

Idag har jag, efter sex års slit, faktiskt varit på min sista föreläsning som student. Den gick av stapeln på  Journalisthögskolan JMK. Föreläsning och föreläsning förresten, vi åt smörgåstårta och skålade i champagne. Nu väntar den bistra verkligheten med arbetslöshet, frilansångest och ... tja, inte vet jag.

Det känns ändå, trots allt, inte så himla motigt ändå. Har flera roliga frilansgrejer på gång och så på måndag börjar jag ju på mitt nya jobb.

Är faktiskt stolt över mig själv att jag kan kalla mig själv journalist. Minns en gång när jag var liten att vi åkte upp till Stockholm för att hälsa på släktingar. Vi pratade i bilen om att jag gärna ville bli journalist och den finaste skolan var JMK, men att där var det näst intill omöjligt att komma in. Jag kommer ihåg hur nedslagen jag kände mig och jag tänkte att där skulle jag nog aldrig lyckas sätta en fot.

Och nu sitter jag här, kanske 15 år senare (vilket inte alls gör mig gammal!) och har precis gått ut. Rätt så fantastiskt, egentligen.

Hurra hurra hurra!