Ok, väskan är ungefär lika stor som Island och väger som en mindre blåval. Men jag tror att jag fick med mig det mesta. Hej då bloggen, vi ses om två veckor!

Ikväll har jag ett roligt uppdrag framför mig. På bara några timmar ska jag planera, stryka och lyckas få plats med packning för två veckor - helst i en liten väska som skickar signaler om att jag är en superpackare.

Jag måste packa för:

* Ett bröllop
* En veckas segling
* En vecka solsemester

Problemet är att man egentligen inte har på sig samma plagg till de tre olika tillfällena. Varma, regntäta byxor hör inte hemma i Italien. Och en prickig bikini passar sig inte på bröllop. Plus att min superpackarväska, som jag verkligen packa allting i, är pytteliten.

Har redan räknat ut att jag måste ha åtminstone fem par skor med mig. Det här blir jolly good.

Egentligen längtar jag inte alls efter hösten, jag har ju inte ens hunnit bli solbränd ordentligt ännu, än mindre hunnit gå på semester. Trots det börjar jag nästan längta när jag ser de här skorna, de kommer att bli bussnygga till grå jeans och en ljus storkofta. Vilka Therése-skor! Från Din Sko, 280 pix.

Ha ha ha. Så tänker jag när det spöregnar ute och jag har en vecka kvar på jobbet. För jag är fullständigt övertygad om att Sverige, och speciellt västkusten, kommer att förvandlas till värsta Medelhavsparadiset ungefär på söndag kväll. Runt klockan 20. Väldigt nära Orust.

Dessvärre har comhem bestämt sig för att stänga av vårt bredband utan att be om lov. Så nu har jag ingenting att göra på kvällarna när regnet droppar och alla bara vill sitta inne och sura för att de har semester i eländet.

En vecka till och sen blir det äntligen semester! Segla på västkusten och, förhoppningsvis, softa i Italien. Därför känns det bara lite motigt att sitta och jobba en söndag på en helt övergiven redaktion. Men bara lite.

SVT är för söta i sina desperata försök att verka hippa och trovärdiga nog för den unga pubilken. Roligast och mest uppenbart blev detta i Rapports sändning klockan 18.00 igår kväll, där det något stressade nyhetsankaret fick försöka agera cooling.
- Å så är det Live Earth i helgen, sa hon och man såg hur paniken bara steg inom henne för varje sekund. Vi har träffat det enda svenska bandet som deltar...eh...Mijando Dajo.

Sen kom, naturligtvis, Mando Diao i bild. De snackade och var allmänt coola - på riktigt.

- Eh eh, sa ankaret igen när inslaget var slut. Det där var som sagt bandet...Mijando Dajo som är med i Live Earth.

Sen såg hon stolt ut. Lite "kolla vilket scoop vi minsann fick till". Ha ha ha. Stackars SVT.

Tyvärr verkar inte min kropp fatta att den ser ut som 20 år. Kände mig snörvlig i går och idag, under lunchen, slog förkylningen till ordentligt. Lock för örat har jag också. Buhu, jag hatar att vara sjuk. Frågan är hur det går med sommardrinkarna jag ska på ikväll, just nu verkar det smartare att gå hem och halsa Echinagard.

Lunchade förresten med min gamla korridare Hans i en park i centrala Stockholm. Fråga mig inte vilken det var men den var fin och hade en stor, röd kyrka i mitten. Vi satt och räknade pensionärspoäng. Jag tror tyvärr att jag förlorade tävlingen genom att ha mest poäng. Sen klagade Hasse på att han jobbat så mycket på den sista tiden att han inte ens hunnit ta sig ut till Ikea för att köpa ett täcke.
- Skit i Ikea, sa jag. Täcken har de på Hemtex.
- För 150 spänn? svarade Hasse hoppfullt.
- Nja, fast de har ju rea nu, sa jag.
- Det låter som en skum butik, sa Hasse. Lite tex-mex så där.
- Äsch, svarade jag (och scorade ungefär tusen pensionärspoäng) jag har bara köpt två handdukar därinne. Med kupong.

Pensionär jag är.