Modemonster del två

Modemonster eller inte, en sån här jättekasse har jag iallafall aldrig burit hem från H&M! Eller någon annan affär heller, för den delen. Men Carmen Electra ser glad ut i allafall. Vilket jag, med handen på hjärtat, också skulle bli.



 

Snooze-genen

Jag önskar verkligen att jag hade en morgonrutin som fungerar. En som innehöll en lång dusch, mysigt tidningsläsande,  härligt läppjande på skummig latte, rejäla färska frallor med ost och därefter behalig promenad till tunnelbanan. I solsken givetvis.

Så ser min önskemorgon ut. Verkligheten är, som alltid, en helt annan historia.


Ställer mobilen på 06.00 och snoozar cirka tio gånger. Flyger  upp i panik någon gång mellan 06.15 och 07.00 med andan i halsen. Tidsspannet beror på behovet av att tvätta håret och om jag i min snooziga tillstånd bedömer att barret klarar sig en dag till. Panikdusch i fem minuter, rutinmejk i cirka sju, tio minuters plattande av håret (nytvättat räkna in tjugo minuter) tio minuters panikcirkulerande framför garderoben med stirriga ögon. Sedan, eventuellt, en snabbt svept kopp pulverkaffe, ett tigerssprång över tidningen på hallmattan och sedan paniksprint till tunnelbanan. I snö och modd, givetvis.


Det börjar bli en smula tröttsamt att vara konstant panikslagen mellan 7 och 8 varje morgon.

- Jag fattar inte, beklagade jag mig för mamma, jag klarade ju att gå upp i tid hela grundskolan. Och åtminstone halva gymnasiet.
Mamma bara skrattade.
- När du låg på BB låg du i en sal med minst tjugo ungar som skrek oavbrutet. Inte ens överläkaren fattade hur du kunde sova i det oljudet.


Se där. Född med snooze-genen i blodet.


Modemonster

Alla som känner mig säger att jag har blivit något av ett modemonster på sistone. Och ja, visst stämmer det. Jag älskar att begrava näsan i modetidningarna, promenera runt i butikerna och fånsurfa mig sönder och samman på modebloggarna.

Men oavsett hur mycket modemonster jag har blivit kommer jag aldrig att sätta på mig turbanen. Jag är ledsen, men det är inte snyggt.

Låt mig dessutom få försvara mig med att påpeka att jag först och främst är sovmorgon-monster och choklad-monster. Med en sprängfylld garderob.

  
Pradas vår respektive vinterkollektion 2007.
Bilder: Style.com

Sur surare surast

Blä, vad jag är på dåligt humör! Inte nog med att jag är hemma och är sjuk, upptäckte precis att bidraget jag hade tänkt skicka in till Modettes fulaste-väska-tävling redan är insänt -  och dessutom tävlingens vinnare! Morr!


Bläddrar jag vidare på laptopen upptäcker jag dessutom att min bild på en exakt likadan väska, fast i rött lack (!) är slängd för länge sedan. Så nu får omvärlden aldrig se den förskräckliga skapelsen som D och jag hittade inne på Les Galeries Lafayette i Paris och skrattade åt så tårarna rann. Och jag är därmed också en Chloé Shoulder Bay Bag fattigare.


Morgonbabbel

Häpp, vårt publiceringsverktyg ligger nere och ingen annan på redaktionen har dykt upp än. Dricker latte och läser dagens Metro. Och pysslar med bloggen, så klart. Önskar att jag visste hur man fixar till den för Mac-datorer för den ser verkligen för jäklig ut.

Ikväll blir det drinkar med barndomskompisar nere på Söder plus överlämnande av en extra goody bag från Face. Senare fortsätter kalaset med mat och drinkar på Östermalm för att till sist avslutas på Kungsholmen. Hoppas att det slutar snöa tills dess, är skitless på att halka omkring i blasket.
- Gud, sa jag för femtielfte gången till pojkvännen, jag hatar snö!
- Men, svarade han bekymrat för femtitolfte gången, hur ska det då gå i Serre Chevalier i påsk?

Men det är lugna gatan, jag råkar veta att det finns två inomhuspooler där. Och afterski.

Jag älskar afterski.

Mumsfillibabba

Här är förresten tårtorna som Face Stockholm bjussade på. Det finns ett tårtmonster i oss alla.

26807-65

Rött!

Liksom Ylva Liljefors är jag helt besatt av färgen rött. Jag vill ha röda detaljer -  överallt. Gick förbi ett Indiska på vägen hem efter Face Stockholms födelsedagsfest och såg de mest underbara röda  lackskor i fönstret. En snabb titt i nya Glamour talar om för mig att de kostar 160 kr. Det vore ju slöseri med pengar att inte köpa dem.

Födelsedagsfesten för Face Stockholm bjöd för övrigt på ett gudomligt smörgåsbord av tårtor. Där fanns choklad, rosa och chockturkos marsipan, vit grädde och stjärnfrukt så långt ögat kunde nå. Champagnen var också god och Gunilla Pontén såg glad ut. Vad mer kan man begära? Goodiebagen var inte fy skam den heller.

Dagens bästa: Min nya förklädesklänning. Alla tycker den är fin och jag älskar att myspysa omkring i den.
Dagens sämsta: Snöstorm. Är det för mycket begärt att hoppas på vår den 1 mars?

Behöver för övrigt ett nytt läppglans. Har testat det mesta från både Clinique,  Maybelline, Max Factor, Lancôme och Face Stockholm och fastnat för L'Oréals Glam Shine som ger en fin finish och inte torkar ut läpparna. Undrar om det kommer i blodrött?

26807-64

En sån här. Fast i rött.

Uppdatering H&M-skorna

Igår kom mina ballerinas i svart och silver från H&M. De är jättefina i formen, om än lite tunna i tyget. Kan för den kräsne kanske kännas lite billiga. De svarta är en klar keeper. Men de silvriga liksom låter när man går i dem. Skwisch skwisch. Skwisch skwisch. Och det är himla skumt, för de svarta är helt knäpptysta.

Hoppas att det går över efter ett tag, för 98:- pix är de för billiga för att skicka tillbaka. Under tiden får jag väl försöka gå in dem hemma.

Imorgon blir det födelsedagsfest med Face Stockholm på Bukowskis. Champagne och tårta, yes please.

Oj! Jag menar ja tack!

Skön dag, om än onödigt sjukt kall. Det var en sån där himla bra dag när allting bara rullar på. Hann i jobbet i tid, kaffemaskinen fungerade, hittade några roliga nyheter att publicera, intervjuade trevliga Dajana Lööf och hann till och med göra ett litet jobb om Minimarkets visning förra veckan.

Var tvungen att hämta ett paket på lunchen så jag åkte in till stan. På rent infall gick jag in på gamla H&M på Drottninggatan och där! Helt out of the blue hängde den hypade klänningen mitt framför ögonen på mig. Ett enda exemplar i min storlek. Modeguden måste ha lett åt mig idag. Själv log jag minst lika brett när jag bar min nya älskling till kassan. Strunt samma om "alla" kommer ha den, jag älskar den.

Ett silverlack från Mavala hann det också bli.



Min min min! Den till höger alltså.


Dagens bästa: Kommentar överflödig.
Dagens sämsta: Har upptäckt att bloggen ser förfärlig ut i Mac-datorer och jag har ingen aning om hur man fixar sånt.


Stockholms modevecka

Sprang runt på hundratusen modevisningar förra veckan. Det kändes som det iallafall. De stora modetidningarnas utsända tog taxi överallt, vi andra åkte tunnelbana. Trots det tycktes vi allihopa anlända samtidigt till allting iallafall.

Favoriten var Camilla Norrback. Jag ville verkligen ha allting. Klänningarna i blankt satin och den där kappan i ballongmodell var helt enkelt to die for.
Något jag inte ville ha är Ylva Liljefors stringade shorts. Men de var rätt söta på modellerna.

Nu återstår bara att skriva artiklar om alla visningarna. Himla skönt att sitta still på redaktionen, har fått nog av att springa runt stan för ett tag nu.

Kan för övrigt avslöja att en av Sveriges mest lästa moderedaktörer satt och rynkade på näsan i smyg på Hopes visning. Inget modefejs där inte. Undrar hur hon är i poker?

Några favoriter från Camilla Norrback. Har tyvärr inga bilder på den underbara kappan i tweed som jag bara måste ha nästa vinter. Urk, himla långt dit.

            

Livet är ingen schlager

Jag har uppenbarligen inte schlageröra. Jag älskade Andreas Lundstedts "Move" som åkte ur i första deltävlingen och i lördags försvann favoriten "Live Forever" med Magnus Carlsson. Ingen som röstar tycker som jag. Betyder det att min musiksmak är exklusiv eller helt enkelt skitdålig?

Ledsen i ögat

Tack och lov att Desperate Housewives börjar imorgon. Och att det är slut med Grey's Anatomy i några veckor framåt, jag trodde att jag skulle storkna av sorg förra veckan när Denny dog.

Det var illa, riktigt illa. Jag har inte grinat så mycket framför en filmduk eller tv-skärm sen E.T. bestämde sig för att åka hem.

Eller, ska erkännas, när Leonardo DiCaprio gled av isblocket i Titanic. Fast då var jag en omogen tonåring och extra känslig så det räknas inte.

Det var otrolig onödigt sorgligt att skriva ur Denny ur serien. Och att skriva in Chris O'Donnell. Tråkigare och mer osannolik heartbreak får man leta efter.

Klipp klapp halk halk

Egentligen måste jag klacka om mina stövlar. Igen. Har klackat dem tre gånger den här vintern, senaste lagningen höll två dagar. Så nu är jag arg på min billiga skomakare på hörnet som alltid vill bjuda på choklad. Och uppenbarligen är dålig på att klacka om. Eller så går jag konstigt.

Så nu är skorna livsfarligt hala. Och så gör de ljud. Klipp klapp halk halk Klipp klapp halk halk.

Värst är det att gå på tunnelbanans hala stengolv. Och, upptäckte jag,  på NK.

- Vad du låter! sa pojkvännen nära Mulberry-avdelningen. Alla kan höra dig.

Och ja, det kunde de. Varken jag eller mina trasiga stövlar var NK-mässiga. Vi fick gå omkring på tå för att inte halka eller höras.

Och så kan man ju inte ha det.

Det vore mer NK-mässigt att gå till en annan skomakare och fixa stövlarna en gång för alla. Å andra sidan har jag ingen lust att lägga 200 kronor till på ett hopplöst fall. Då köper jag hellre nya, fina ballerinaskor.

Och, som en direkt konsekvens, halkar omkring på Stockholms gator i några veckor till, innan snön smälter.

Klipp klapp halk halk. Klipp klapp halk halk.

Dagens bästa: Jag har en kladdkaka i kylskåpet. Och därmed sol i sinne.
Dagens sämsta: Klipp klapp halk halk. Need I say more?

Värsta kapklänningen

Om jag inte redan köpt två klänningar den här månaden och hade ett framtida fåfänge-utlägg på 1750 spänn hade jag troligen budat hem den här från Ellos.se. För 249 kr är den ett kap. Till och med för en ekonomisk katastrof som jag.


26807-58

Kaboom!

Det bor en tidsinställd ekonomisk bomb i mitt badrum. Och när den exploderar, vilket kommer hända fortare än jag vill, kommer jag att gråta. Min plånbok också. Min foundation, mascara, nattkräm, dagkräm och rouge är nästan allihopa slut. Pudret också. Och silikondropparna. Alltihopa på en gång sjunger på sista versen.

Let's räkna, shall we?

* Min foundation Helena Rubinstein Spectacular är just det, spektakulär. Och har det spektakulära priset på 410 kr.

* Bästa mascaran är inte en utan två. En Lancôme Fatale och en svepning med Lancôme Hypnose efter det. 210 x 2 = 410 kr.

* Nattkrämen och dagkrämen är båda budget och oslagbart bra. ACO c-vitamin och e-vitamin. Cirka 120 kr styck = 240 kr totalt.

* Rouget heter Nars Orgasm och kostar runt 300 kr (tror jag) på c/o Stockholm. Köpte mitt i Beverly Hills förra året för 20 dollar. Och ja, det är samma förpackning. Och nej, jag har inte hamstrat. Fin färg och lång hållbarhet. Värd varenda krona.

* Puder Clinique 250 kr. Rätt ok hållbarhet men jag är, ärligt talat, mest förtjust i förpackningen. Vardagslyx i en liten ask.

* Silikondroppar Björn Axén 140 kr.

Bomben som kommer gå av i mitt badrumsskåp ligger, med enkel matematik, alltså på 1750 kr.

- Vad har du alla burkar till? ville pojkvännen veta. Du behöver dem inte, du är söt ändå.

Tro mig, för 1750 pix önskar jag innerligt att jag klarade mig utan.

Skärpning!

Ok, min comeback till bloggen blev inte så storstilad som jag hade planerat. Eller trott, för den delen. Allting är bara jobb, jobb och jobb hela tiden. Vilket i och för sig är trevligt, men när jag kommer hem orkar jag liksom inte komma på underfundiga inlägg om min dag. När jag kommer hem orkar jag mest läsa andras bloggar. Titta på tv. Och nätshoppa.

Som de här från H&M till exempel. Med ett pris på 98:- var de silvriga som gjorda för mig. Det råkade visst bli ett par svarta också. Ooops.

26807-57

Dagens bästa: Min nya kofta från Zara. Ytligt men sant.
Dagens sämsta: Salciccian i kvällsmaten. Min andedräkt är allt annat än nyponros just nu.