Jag är en riktig sucker för spökhistorier. Inte så mycket "blodet droppar, blodet droppar" - även om det kan vara nog så läskigt om det är svart ute. Nej, vi snackar spökgrejer på tv. Det okända, Hemsökta hus och I andarnas makt. Jag ser allt. Och sen är jag livrädd resten av kvällen.
Har också en konstig fabläss för att titta på skräckfilmer. Skrämde mig själv sönder och samman med The Ring och är för evigt rädd för duschar efter Gothika. Allra värst av dem alla är dock The Grudge som har förstört mig på allvar.

Mot bättre vetande satte jag mig alltså ensam i en stor, ganska mörk trea för att titta på premiären av The Ghost Whisperer med Jennifer Love Hewitt på TV 4. Läste i tablån att snygg-Wentworth Miller skulle vara med och tänkte att det här, det kan nog bli riktigt mysigt. Inte anade jag att Wentworth skulle vara en maskäten, blå ryckig vålnad som väsande smög omkring i trappor. De där isiga ögonen må fungera i Prison Break men nu var de ap-läskiga.

Läste på Modegrisen att det går runt en uppmaning bland vi bloggare att lista sina fem främsta ovanor. En av dem är alltså utan tvekan min spökmani. Mina fem främsta ovanor, bland många, är med andra ord:

1. Jag har en kontist förkärlek att titta på spöksaker på dumburken och blir sen livrädd i flera dagar efteråt. Varje vecka.
2. Varje morgon tänker jag att "jag ska bara blunda i trettio sekunder och sen gå upp" - vilket alltid leder till att jag försover mig. "Om jag räknar sekunderna samtidigt som jag blundar så somnar jag inte om. 1...2...3...4...eh...zzz."
3. Jag förstår inte basic matte. "Äh det är ju bara en hundring" tre gånger om dagen blir -300 på kontot, inte 0. 
4.  Jag har svårt att säga nej till folk. Vilket ger ett konstant adrenalinrus i kroppen som säkert inte är hälsosamt i längden.
5. Jag kan knappt gå förbi ett HM utan att gå in. Pinsamt!