Sims-oholic

Insåg en sak idag som jag knappast är stolt över. Jag är en the Sims-oholic. Första steget är väl att inse faktum och bekänna? Jag bekänner! Är visserligen en recovered sims-oholic eftersom jag inte spelat det på drygt ett halvår. Detta av tre orsaker:

1) När jag väl börjar spela kan jag inte sluta. Har suttit tio timmar i sträck. Fler än två gånger. Vilket i sin tur leder till nästa anledning:
2) När jag spelar the Sims får jag ingen tid över till annat.
3) Det är pinsamt att vara en sims-oholic och 25 år samtidigt.

Alltså har jag försökt bota mig själv genom att inte spela. Vilket har fungerat, om än motvilligt. The Sims är galet roligt. Men jag tänker fortfarande i sims-banor i vissa situationer. Som nu, när vi i klassen försöker lära känna varandra och hitta likasinnade att skvallra med på kaffe-rasterna. Jag kan riktigt se hur jag frammanar små gröna plustecken över vissas huvuden medan jag hos andra ofrånkomligen tydligen ligger på röda minus.

Vi intervjuade varandra i dag för att på så sätt lära känna varandra bättre. Är rädd för att jag kommer att framstå som en shopping-galen överkonsumerande mediebrud som gärna skulle bo i USA och som inte kan leva utan kaffe och tuggummi. Innebär det gröna plus eller röda minus? Fortsättning följer.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback