Jag blir alltid lika förvånad över hur otrevliga människor kan vara i telefon. En av våra lärare på skolan varnade oss för att en del personer skulle kunna reagera negativt när vi ringde och sa att vi var journalist-studenter och försöka "sätta dit oss". Eller hur, tänkte jag världsvant. Varför skulle de göra det?

Såhär några månader senare måste jag medge att vår lärare hade rätt. Flera i klassen har råkat riktigt illa ut, nån har till och med börjat gråta i luren. Själv har jag mest tampats med sura äldre damer. Ungefär som idag.  Håller på med en artikel som behöver lite expertkommentarer från en läkare och fick numret till en jättebra av en kompis. Enligt vad jag lärt mig stämde jag även av med en annan läkare ifall att den första intervjun skulle bli inställd. Vilken den blev. Och min reserv var missing in action. Vad göra? Ringde till min vårdcentral.
- Är du journalist? sa damen i luren misstänksamt. Vad vill du oss?
När jag förklarat mitt ärende blev hon, om möjligt, ännu mer tvär.
- Du får boka tid som alla andra, även fast du är journalist. Och sen får du komma hit och betala en avgift, precis som alla andra. Trots att du är journalist.
Skulle kanske ringa tillbaka och fejka en feber? Så kan jag ställa mina frågor sådär lite helt apropå liksom.

Dagens bästa: Fortfarande vädret. Man tror ju knappt att det är sant!
Dagens sämsta: Min älskade Rosebud Salve som jag köpte i NYC för 3 dollar är tokslut. Och på Götgatsbacken kostar de en hundring. Bä!